Då var det fredag igen. En fin fredag som i vanlig ordning började med julkalenderfrukost.
En fredag som är början på världens bästa helg, eftersom världens finaste skara kommer hit och julbakar hos mig på söndag.

Efter skolan så skulle jag ju lämna in min mobiltelefon. Men. Men. Men.

Strömlöst i centrala Göteborg. Strömlöst i centrala Göteborg innebär att inga spårvagnar fungerar. VA?
Lite fundersamma kliade jag och Josefin oss i huvudet. Vi kommer ju ingenstans? Vi kom en bit, fast inte längre än så. Oj så många suckar jag har hört idag. Från arga, frusna människor som vill åka dit de inte kan komma.

Jag bestämde mig för att jag faktiskt kan leva med min telefon över helgen, och att de strumpbyxor som jag också skulle köpa nere på stan faktiskt ändå kommer att vara för kalla ikväll, det var ju lika bra att åka hem. Då hör jag ett väldigt konstigt, högt, odefinierbart ljud. Jag har just sett min första krock. Inte världens mest allvarliga krock, men tillräckligt allvarlig för att en bil blir okörbar, människor blir rädda och mobiltelefoner blir ringda i.

Usch och fy, tänker på mina föräldrar som just i detta nu är påväg till Piteå, de får lov att köra försiktigt på vintervägarna.

Nu skall jag vila lite, i kväll blir det julkonsert och pub.