Igår hängde vi hemma hos Maja och hennes egengjorda Alfapet, speedvarianten för att vara exakt.
En fin kväll med lite väl mycket chips och te, och roliga minnen från kvällen före.

Som när man drar handen över någonting som har stått riktigt länge, när ett moln av damm liksom plötsligt flyger upp, så känns det att skriva en rad här på bloggen igen. Varje dag är det flera stycken (förvånansvärt många) som kikar in här, hej där, vem ni än är.

Den senaste tiden har jag haft andra saker för mig. Jag har pluggat ganska mycket, hängt med mina fina vänner och jag tror bestämt att jag har glömt bort bloggen lite. Nu tänkte jag skriva lite, visa och berätta.
För en vecka sedan bakade jag bröd, hela lägenheten luktade nybakat när min familj (minus storebror) kom på besök. Min lillebror hade en tävling i Ulricehamn så familjen sov hos mig. Mamma stannade sedan kvar när resten åkte tillbaka uppåt och vi har haft väldigt fina dagar tillsammans. Och jag fick ett kalas och massa kärlek.

Jag tänkte börja med att visa bilder från en alldeles särskild dag, nämligen min födelsedag. Resten tar vi sen.

Jag kommer att bli bättre på att uppdatera er, jag kommer att fixa en ny design (studenten känns passerad nu) och visa bilder från veckorna som gått. Men inte nu.

---

Dagen började precis som mina tidigare nitton födelsedagar har gjort, men en frukostbricka på sängen.
Alla (underbara) presenter öppnade jag på helgen med familjen, men några paket fanns det allt där.

Vi var så lyckliga igår.
Så himla glada för att en intensiv tentavecka var över och att tio dagars ledighet fanns framför oss.
Aldrig har några varit så förtjänta av fredagsmys som vi var igår. Och som vi myste.
Mina vänner är ju så fina att man bara vill krama om dem mest hela tiden!

 

På torsdagen vaknade jag strax efter midnatt av ett sms från Emil, bocken brinner.
Jag fick alltså aldrig se någon bock i år och kan kan misstänka att hela söder luktade brand från morgon till kväll.

Eftersom det var Luciadagen gick jag upp lite extra tidigt och tittade på luciatåget från Uppsala domkyrka på tvn innan jag mötte upp Susanna och Elin för att avverka morgonens löppass. Jag gjorde en hastighetsökning, vilket gjorde mig glad precis hela dagen. Torsdagen fortsatte med bakterieplugg och lunch innan vi åkte till Munhålan för medlemsmöte, glögg, gratis middag och lussequiz.

 

Först och främst vill jag uppmana alla att kika på Musikhjälpen, eller kanske till och med engagera sig?
Jag har lyssnat hela dagen idag, hela dagen igår, ja till och med i natt. Älskar hela grejen.

LÄNK LÄNK LÄNK
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3946

Jag började dagen i soffan, med julkalendern på datorn. Åt mysfrukost innan jag pluggade en liten stund. Efter lunch kom Victor, och vi pratade om sådana saker som forna gävlebor pratar om mest: bockar, Brynäs, Läkerol... osv osv. Eller inte. Vi pratade några timmar över ett par lussebullar och jag fick äntligen visa honom min lägenhet. Skönt häng på en ledig dag.         
 

Fredagen bjöd på julkonsert i Vasakyrkan och julepub på Villa Medici

 

Här sitter jag med nypolerade tänder, jag blir bländad varje gång jag tittar mig i spegeln :)
Idag hade jag klinikundervisning på förmiddagen, och fick för första gången använda roterande instrument i någons mun. Det känns så himla fint att jag redan nu, termin 1, har haft ganska mycket undervisning på kliniken. Det var ingenting som jag hade förväntat mig direkt. Resten av veckan skall jag spendera i vitrocken, då laboration står på schemat!

 

...När det var färdigpolerat satte jag mig ner med ett par stycken och gjorde klart en gruppuppgift som skall lämnas in på lördag, innan jag tog bussen till Adam och renskev uppgiften och mejlade iväg den. Sen hängde jag där resten av dagen, och nu har jag precis kommit hem till Kviberg.

 

underbara lördag.

 

Igår kväll kom jag hem ganska sent, jag åt tillsammans med några vänner i Mölndal, sen åkte vi till Mikis.

När jag la mig i sängen på kvällen sa jag till mig själv: i natt skall du få sova precis så länge som du vill. HA!

Jag vaknade klockan åtta. I protest låg jag kvar i sängen, skypade med mor, tittade på en film och skypade sedan med en fin kompis. Om en vecka är jag Gävle/Hedesunda och kramas. Och pussas med min hund.

Lite bilder från Mikis lägenhet igår. Jag tycker om hans bokhylla, hans gemlampa, men mest av allt hans fiskaffisch. Mest för att den får mig att tänka på min pappa.

Filmen jag såg idag, helt okej. En sån där typisk tjejfilm som jag gillar.

 

 

Sista bilderna från sittningen, mina egna Iphone-bil

Andra omgången halloweensittning-bilder, denna gång är det fina Josefine Larsson som har stått bakom kameran. Jag kanske inte har nämt att jag var utklädd till djävul, men så var det i alla fall.

 

Här på bloggen har det varit tyst, kanske för tyst.
Anledningen till detta är att jag helt enkelt inte har haft någonting att skriva om, eller snarare att jag har haft fullt upp med annat. Jag pluggar mest hela tiden, denna lediga dag har spenderats på biblioteket med några andra tappra själar. Likaså morgondagen, och dagen efter det.

 

Jag har en supermiddag i ugnen just nu, klyftpotatisen blev precis färdig och snart är det dags för kycklingen att komma ut. Tycker att jag är värd det efter dagen. Sitter här med en "jag klarar allt"-känsla eftersom jag just själv lyckats sätta lösenord på mitt nätverk, det har krånglat i veckan. Har svurit som attans, det där är ju saker som bara skall fungera! Jag har liksom inte tid att göra saker som jag egentligen inte klarar av.

Gårdagen var inte den bästa av alla dagar. Ett tandläkarbesök resulterade i en bedövning som satt i hur länge som helst, vilket resulterade att jag inte kunde äta (vilket resulterade i dåligt humör..). Men nu är munnen helt perfekt igen! Premiär för mig att få bedövning, känns ju häftigt att det snart är dags för mig att hålla i sprutan.
Tandläkaren som behandlade mig var en ung tjej, vilket gjorde mig otroligt motiverad.

På tal om någonting helt annat så har jag hittat en grym plugg-spellista på spotify. Där hittade jag den här låten, som jag inte kan sluta att lyssna på.

 

 

Hejsan hoppsan, nu är det dags för lite glada miner här inne . Man kan ju inte bara svära på fredagar.

Efter min katastrofmorgon åkte jag till skolan för att beta av ett par föreläsningstimmar, efter det så blev min puckofredag en mysfredag!

På eftermiddagen hade jag fredagsfika tillsammans med Mattias här hemma, efter en regnpromenad vi åt mackor och drack te. Sedan mötte vi upp ett gäng fina vänner på Göteborg Central och tog pendeltåget till Nikolaj, för vi skulla ha taco-kväll! Det var flera månader sedan jag åt tacos och det var huuuuur gott som helst :)

 

När jag inte trodde att kvällen skulle kunna bli bättre fick jag ett samtal från min allra käraste vän, Felisia.
Hon satt på en buss från Malmö och ville sova hos mig innan en spelning som hon har i kväll! Med proppmätt mage efter både tacos och godis hämtade jag upp henne och en bas på stationen och tog vagnen hem till mig för att dricka te och prata i timme efter timme i skenet av en hel massa stearinljus.

Eftersom min fina vän är vegeterian fick jag improvisera fram en lunch idag, och kanske är det under improvisation som maten blir som allra bäst? Pasta och svampsås blev det, och det blev helt himmelskt gott!

 

Jag andas in lugnet. Lyssnar på alla bekanta ljud: pappa som går i trappan, mamma slamrar i köket. Jag ligger i min säng och allt känns precis som förr. Jag öppnade den tunga porten till min gymnasieskola igår, och förvånades över hur lika allt var. Samma belysning, samma dofter. Enda skillnaden är att jag och min klass inte var där. Trots det lunkar allt på i samma takt, elever kommer och elever går. Hjulet snurrar fast inte vi är där.

Jag kramade några lärare, berättade om allt som hänt och hängde en stund med min gamla klasskompis Samir.
En halvtimma senare mötte jag upp en av mina finaste vänner, Rebecca. Min gamla vapendragare. Trots att det var månader sedan vi senast sågs kändes allt som vanligt, som att vi skall till skolan i morgon. Vi satte oss ner för en lång pratstund, för att ventilera och för att be om goda råd. Fina vän, jag är så glad att jag har dig.

Efter att Rebecca hade satt sig på sin cykel och susat hem genom hösten mötte jag upp Emil och efter en stund i ett par affärer styrde vi stegen hem till honom, där jag stannade några timmar. Jag imponeras över hans renovering som han gör helt själv, och hans sätt att handskas med datorer. Det var fint att inte prata om universitetsstudier för en kväll. Det känns så skönt att ha kvar så många fina vänner här, fast jag inte bor här längre. Kanske har till och med många relationer blivit mycket bättre, trots att man träffas mer sällan. Det är konstigt sånt där. Den korta biten som vi senare på kvällen gick till min busshållplats var en väldigt kall promenad. Det är faktiskt en ganska stor skillnad mot Göteborg. Ett par converse-fötter fryser och plötsligt är skinnjackan alldeles för kall. På bussen är det också skillnader. Hedesundabussens passagerare hade för dagen fått plats i en personbil, till skillnad från Göteborgs fyllda spårvagnar.

 

När jag kom hem hade det för länge sedan blivit mörkt, men jag, mamma, pappa och min storebror tog med hundarna ut på en kvällspromenad. Den gamla rundan, precis som förr.

Jag vill stanna så länge som möjligt här hemma, jag vill äta mat som någon annan har lagat och låta någon annan tvätta mina kläder. Men sedan skall jag återgå till vardagen, för min vardag finns inte här längre. Jag ska återgå till min lägenhet och mina dagar på universitet. Men trots att jag kommer åka tillbaka så finns Gävle, Hedesunda och alla underbara människor i mina tankar och det är precis så som jag vill ha det just nu.

 

 

Igår skapade vi fredagskontraster när svampplockarkläderna snart byttes ut mot lite finare kläder och fötterna som inte längre var stövelbeklädda styrde mot La Gondola, en italiensk restaurang på Avenyn. Men kvällen började inte där utan hemma hos Oscar, i hans lägenhet som skriker Manchester United. Några timmar senare tog vi vagnen till Avenyn och lyssnade på Oskar och hans kompis som spelade gamla goa låtar. En alldeles lagom kväll.

 

Ett av samtalsämnena hemma hos Oscar var ordet lipa. För mig betyder det främst att räcka ut tungan, någonting som de andra (främst göteborgarna) aldrig hade hört talas om. Jag kan inte riktigt släppa det här. Jag vet ju att lipa också betyder att gråta, men den huvudsakliga betydelsen trodde jag var att sträcka ut tungan.

 

Åh, att allt detta har hänt denna lilla onsdag är helt galet. En lång dag med andra ord.
Dagen började med frukost, sen tog vi oss en liten promenad. En ny väg denna gång, en fin och väldigt höstig sväng i Kvibergs närområde. Efter våffellunchen tog vi en sväng på stan, jag hittade så fina saker! Ett pannband, en ny mascara, en pajform, en bricka och en ny bodybutter. I morgon väntar en lungundersökning på Akademihälsan.