Igår var det fredag och då åt jag mango, passionsfrukt och citronsorbet med Susanna vid kanalen..



... och letade runt i hela halva stan efter den perfekta långklänningen och hittade en som var så perfekt att jag var tvungen att ta med den hem i en färgglad påse.. 


.. sen kunde jag inte riktigt hålla mig utan tog upp den ur påsen för att inviga den när jag skulle på spelning med Johan på kvällen..

Den här veckan har varit världens längsta vecka. Krånglig och jobbig på alla sätt och vis, men också underbar och fantastisk.

I måndags lämnade jag Hedesunda för att åka tillbaka ner igen. Jag tänkte visa flera dussin av bilder från min helg: Motorcykelåkande, båtpremiär för säsongen, vitsippor och kramar med mina bröder. Men dessa bilder finns inte längre i min ägo. Min mobil blev stulen på Gävle C och det var ungefär där som världens krångligaste vecka började. Försäkringsbolag, polis, mejl, mejl, mejl och telefonsamtal.

En bild finns i alla fall kvar, för den la jag upp på instagram:

Men det har löst sig ganska bra i alla fall. Jag har fått hjälp från alla möjliga håll. SJ, okänd snygg kille med snyggare glasögon, vänner och försäkringsbolag. Diverse kompisar letade fram telefoner ur sina gömmor som jag kunde låna, och mitt försäkringsskydd gör att jag inom en snar framtid har en ny iPhone i min hand, till ett pris som är en aning lägre än normalt.  Men krångligt, dumt och onödligt var allt i alla fall. Vissa människor i världen har mindre hjärtan än andra, och så kommer det nog alltid att vara.

I dag är det söndag, och över helgen har jag haft två goa killar som har bott hos mig. Johan och Adam.
Trots att killarna mest spenderade nätterna och morgontimmarna tillsammans med mig så har det varit himla fint att inte sova och vakna ensam.

I går var det nästan olagligt varmt, mina roomies hängde i slottskogen och jag mötte upp Johan och Nikolaj för att titta på varvet, plugga psykologi och titta på ishockey på en gräsmatta i solen. En halv sekund efter att åskan mullrade sitt allra mörkaste muller och en regndroppe nuddat min nakna tå öppnade sig himlen och ett plötsligt, kortvarigt, men ack så superhårt regn föll. Eftersom vi hade satt oss på ett så superbra ställe hade vi bara några meter till Psykologen, så vi satte oss på våra filtar under tak istället, men fortfarande väldigt nära alla blöta löpare.

Lånade Johans telefon för att fota lite:



Efter att vi sett Josefin som sprang med sina snabbaste ben tog vi vagnen hem till mig och åt kycklinggryta och tittade på ännu mera hockey i väntan på några fler vänner som kom till mig för att titta på ESC.

 



När Danmark hade vunnit, finisarna åkt hem och disken var diskad kom killarna hem för att sova sin sista natt. Nu, nu har de precis tagit bilen till norr igen.

Efter att jag kom hem från Slottsskogen på tisdagskvällen städade och diskade jag lägenheten i rekordfart, samtidigt som jag handlade mat och skalade potatis. Efter skolan dagen efter skulle jag nämligen få besök hemifrån i form av mormor, morfar, farmor och mamma. Äntligen skulle jag få visa allt de som jag har berättat om. Mitt Göteborg.

I tisdags köpte vi grillar och korv efter skolan och njöt av vårsol med sommarvärme i Slottsskogen.
Precis som väldigt många andra.

Idag är en himla varm och solig dag. Det som känns alldeles extra bra är ett morgondagen kommer att bli ännu soligare och varmare. Livet är så himla fint just nu. Så pass fint att det faktiskt känns helt ok att jag har ätit tre glassar idag. Så pass fint att det faktiskt inte gör så himla mycket att jag just tappade ut min kvällsmat i slasken bland all disk. Då, då är det en himla bra dag.

Idag hade jag upprop till en ny kurs, psykologi. Eftersom föreläsaren inte ens ville se skymten av oss på eftermiddagen har vi mest hängt ute i solen, längs kanalen och ätit glass. Jag fick en kram av en lite väl stor hund. När jag och Johan tröttnade gick vi på jeansjackejakt. Bara en alldeles extra fin måndag.

När jag kom hem till Kviberg tog jag en sväng i kvibergsskogen och plockade blommor. Lantisen inom mig slog volter av lycka. Det är så fint överallt.

 

Jag hatar cancer.  Precis som alla andra.
För att göra någonting fint för drabbade hängde jag och Maja på Ung Cancers kontor idag och pärlade armband. (Som jag tycker att ni skall köpa här: http://www.ungcancershop.se/)
Pyssel och kladdkaka, en magisk söndag.

Tumören som för drygt två år sedan opererades bort ur min kropp var inte cancer.
Bara en knöl som efter en operation för alltid var borta från mig. Men alla har samma tur som jag.
Därför ville jag hjälpa till. Genom att pärla armband, världens enklaste grej.




http://www.ungcancer.se/fran-instagram

http://www.ungcancer.se/