Jag andas in lugnet. Lyssnar på alla bekanta ljud: pappa som går i trappan, mamma slamrar i köket. Jag ligger i min säng och allt känns precis som förr. Jag öppnade den tunga porten till min gymnasieskola igår, och förvånades över hur lika allt var. Samma belysning, samma dofter. Enda skillnaden är att jag och min klass inte var där. Trots det lunkar allt på i samma takt, elever kommer och elever går. Hjulet snurrar fast inte vi är där.

Jag kramade några lärare, berättade om allt som hänt och hängde en stund med min gamla klasskompis Samir.
En halvtimma senare mötte jag upp en av mina finaste vänner, Rebecca. Min gamla vapendragare. Trots att det var månader sedan vi senast sågs kändes allt som vanligt, som att vi skall till skolan i morgon. Vi satte oss ner för en lång pratstund, för att ventilera och för att be om goda råd. Fina vän, jag är så glad att jag har dig.

Efter att Rebecca hade satt sig på sin cykel och susat hem genom hösten mötte jag upp Emil och efter en stund i ett par affärer styrde vi stegen hem till honom, där jag stannade några timmar. Jag imponeras över hans renovering som han gör helt själv, och hans sätt att handskas med datorer. Det var fint att inte prata om universitetsstudier för en kväll. Det känns så skönt att ha kvar så många fina vänner här, fast jag inte bor här längre. Kanske har till och med många relationer blivit mycket bättre, trots att man träffas mer sällan. Det är konstigt sånt där. Den korta biten som vi senare på kvällen gick till min busshållplats var en väldigt kall promenad. Det är faktiskt en ganska stor skillnad mot Göteborg. Ett par converse-fötter fryser och plötsligt är skinnjackan alldeles för kall. På bussen är det också skillnader. Hedesundabussens passagerare hade för dagen fått plats i en personbil, till skillnad från Göteborgs fyllda spårvagnar.

 

När jag kom hem hade det för länge sedan blivit mörkt, men jag, mamma, pappa och min storebror tog med hundarna ut på en kvällspromenad. Den gamla rundan, precis som förr.

Jag vill stanna så länge som möjligt här hemma, jag vill äta mat som någon annan har lagat och låta någon annan tvätta mina kläder. Men sedan skall jag återgå till vardagen, för min vardag finns inte här längre. Jag ska återgå till min lägenhet och mina dagar på universitet. Men trots att jag kommer åka tillbaka så finns Gävle, Hedesunda och alla underbara människor i mina tankar och det är precis så som jag vill ha det just nu.