Några Åre-ögonblick
20:52:33 Allmänt » Kommentarer(0) «
Åre blev inte riktigt som jag hade förväntat mig, det blev inte riktigt som jag hade längtat efter.
Redan när jag klev av nattåget i Åre, en tidig söndagsmorgon, kändes det lite konstigt i kroppen och tungt att andas. Väskorna var en aning tyngre än jag mindes och armarna orkade ingenting. Två dagar i skidbacken, och tre dagar i sängen, det var min Åre-resa det. Förfester som jag bara hörde ljudet av, och långa, ensamma dagar i en lägenhet med fantastiskt läge.
MEN! nu tänker jag sluta klaga. Åre var jättemysigt, mina skiddagar råkade vara de bästa av alla veckans skiddagar och det var underbart att åka ner för backarna i nyfallen pudersnö. Så underbart härligt att äntligen, efter några års uppehåll, knäppa pjäxorna. Perfekt snö, perfekt sällskap, det kunde inte ha varit bättre. Jo, men.. äh.
/Göteborg Centralstation/Kompismys i sovvagnen/Några meningar ur "Fifty shades of Grey", en bok som jag absolut inte gillade och som jag nu har givit bort./
En (dålig) bild från en tidig söndagsmorgon när vi precis kommit fram. Här hade vi stannat mitt i en dum uppförsbacke med blytunga väskor och utrustning. Vi fick väskbärarhjälp av Oscar och Simon, och kom plötsligt upp väldigt snabbt.
Några av mina roomies, och en Oscar.
När vi kom fram låste vi in våra grejor och gav oss ut i backen, lägenheten fick vi när liftarna stängde.
Fantastiskt väder, fantastisk utsikt och fantastiskt fina vänner!
Vi lyckades hitta alla Åres transportleder, med uppförsbacke. I slutet av den första dagen var vi på fel sida när liftarna stängde och vägen tillbaka blev ett litet äventyr. Himlen hade samma färg som snön, motvinden piskade i ansiktet och vägen tillbaka var lång och flack. Min lillebrors supervallning gjorde att jag trots uppförsbacke emellanåt hade någolunda glid och tillslut såg man vårat liftsystem i horisonten. Vi firade att vi alla överlevde med ett besök på afterskin.
Den andra dagen vaknade vi upp till ett rejält snöfall och snömängden i backarna var stor, på gott och ont.
Vi började med att åka med kabinbanan upp till toppen, och där uppe såg man inte många meter framför sig.
Vi var nästan ensamma och började sakna med säkert ta oss ner, det krävdes viss koncentation för att inte ofrivilligt lämna pisten. Men jag älskade det. Jag älskade när man inte längre såg skidorna på fötterna och snön som yrde i svängarna.
Två slagna, väldigt söta hjältar...
Studentveckor innebar väldigt många event, bland annat gratis lunch från Kelda.
Så, där var mina bilder från mina två dagar i Åres fantastiska skidbackar. Det kommer förmodligen fler bilder så småningom, från mina kompisars kameror och telefoner, men detta får räcka så länge.
Resten av veckan såg ungefär ut såhär. Lite tragiskt, men sant. Killarna som bodde med oss kom hem kring lunch på dagarna, lagade mat och pratade lite med mig. Den första dagen gick jag knappt upp ur sängen, senare avancerade jag till soffan. Jag började skoja om att jag snart skulle hosta upp mina organ.
Men jag hade det ganska mysigt i alla fall, och jag fick sjukt mycket kärlek från alla fina vänner.
Och stackars Oscar, han lyckades jag smitta som tack. Den sista dagen blev vi av med lägenheten på förmiddagen och timmarna var många tills tåget skulle gå på kvällen. Eftersom Oscar också hade blivit ganska dålig hoppade han backen och hade sjukstuga med mig, i lobbyn. I typ sex timmar satt vi där.
Eftersom jag inte är världens längsta människa så kunde jag sätta ihop två fåtöljer och hade det faktiskt ganska bekvämt.
Till slut stängde liftarna och våra vänner kom och gjorde oss sällskap i väntan på tåget.
Oscar byggde muggar som vi kunde dricka choklad ur. Mellan tupplurerna. Lite halvfräscht. Ungefär lika halvfräscht som vårt täcke av svettiga skidjackor. Men hej, allt har ju sin charm.
Nikolaj, han fyllde 20 år den sista dagen och det firade vi på en restaurang. Detta var ett fint avslut på en speciell, men också väldigt fin skidresa.
Alla var ganska trötta vid det här laget, speciellt Erik.
Sen kom tåget, och när vi vaknade var vi återigen i underbara Göteborg.
Redan när jag klev av nattåget i Åre, en tidig söndagsmorgon, kändes det lite konstigt i kroppen och tungt att andas. Väskorna var en aning tyngre än jag mindes och armarna orkade ingenting. Två dagar i skidbacken, och tre dagar i sängen, det var min Åre-resa det. Förfester som jag bara hörde ljudet av, och långa, ensamma dagar i en lägenhet med fantastiskt läge.
MEN! nu tänker jag sluta klaga. Åre var jättemysigt, mina skiddagar råkade vara de bästa av alla veckans skiddagar och det var underbart att åka ner för backarna i nyfallen pudersnö. Så underbart härligt att äntligen, efter några års uppehåll, knäppa pjäxorna. Perfekt snö, perfekt sällskap, det kunde inte ha varit bättre. Jo, men.. äh.
/Göteborg Centralstation/Kompismys i sovvagnen/Några meningar ur "Fifty shades of Grey", en bok som jag absolut inte gillade och som jag nu har givit bort./
En (dålig) bild från en tidig söndagsmorgon när vi precis kommit fram. Här hade vi stannat mitt i en dum uppförsbacke med blytunga väskor och utrustning. Vi fick väskbärarhjälp av Oscar och Simon, och kom plötsligt upp väldigt snabbt.
Några av mina roomies, och en Oscar.
När vi kom fram låste vi in våra grejor och gav oss ut i backen, lägenheten fick vi när liftarna stängde.
Fantastiskt väder, fantastisk utsikt och fantastiskt fina vänner!
Vi lyckades hitta alla Åres transportleder, med uppförsbacke. I slutet av den första dagen var vi på fel sida när liftarna stängde och vägen tillbaka blev ett litet äventyr. Himlen hade samma färg som snön, motvinden piskade i ansiktet och vägen tillbaka var lång och flack. Min lillebrors supervallning gjorde att jag trots uppförsbacke emellanåt hade någolunda glid och tillslut såg man vårat liftsystem i horisonten. Vi firade att vi alla överlevde med ett besök på afterskin.
Den andra dagen vaknade vi upp till ett rejält snöfall och snömängden i backarna var stor, på gott och ont.
Vi började med att åka med kabinbanan upp till toppen, och där uppe såg man inte många meter framför sig.
Vi var nästan ensamma och började sakna med säkert ta oss ner, det krävdes viss koncentation för att inte ofrivilligt lämna pisten. Men jag älskade det. Jag älskade när man inte längre såg skidorna på fötterna och snön som yrde i svängarna.
Två slagna, väldigt söta hjältar...
Studentveckor innebar väldigt många event, bland annat gratis lunch från Kelda.
Så, där var mina bilder från mina två dagar i Åres fantastiska skidbackar. Det kommer förmodligen fler bilder så småningom, från mina kompisars kameror och telefoner, men detta får räcka så länge.
Resten av veckan såg ungefär ut såhär. Lite tragiskt, men sant. Killarna som bodde med oss kom hem kring lunch på dagarna, lagade mat och pratade lite med mig. Den första dagen gick jag knappt upp ur sängen, senare avancerade jag till soffan. Jag började skoja om att jag snart skulle hosta upp mina organ.
Men jag hade det ganska mysigt i alla fall, och jag fick sjukt mycket kärlek från alla fina vänner.
Och stackars Oscar, han lyckades jag smitta som tack. Den sista dagen blev vi av med lägenheten på förmiddagen och timmarna var många tills tåget skulle gå på kvällen. Eftersom Oscar också hade blivit ganska dålig hoppade han backen och hade sjukstuga med mig, i lobbyn. I typ sex timmar satt vi där.
Eftersom jag inte är världens längsta människa så kunde jag sätta ihop två fåtöljer och hade det faktiskt ganska bekvämt.
Till slut stängde liftarna och våra vänner kom och gjorde oss sällskap i väntan på tåget.
Oscar byggde muggar som vi kunde dricka choklad ur. Mellan tupplurerna. Lite halvfräscht. Ungefär lika halvfräscht som vårt täcke av svettiga skidjackor. Men hej, allt har ju sin charm.
Nikolaj, han fyllde 20 år den sista dagen och det firade vi på en restaurang. Detta var ett fint avslut på en speciell, men också väldigt fin skidresa.
Alla var ganska trötta vid det här laget, speciellt Erik.
Sen kom tåget, och när vi vaknade var vi återigen i underbara Göteborg.
Kommentarer
Trackback
