En ledig onsdag, vanligtvis hade jag tagit mig en sovmorgon. Kanske särskilt eftersom jag hade haft ännu en mardrömsnatt, men inte idag. I stället packade jag väskan och drog på ett skivstångspass på morgonkvisten, ett väldigt bra sådant. Jag känner i armarna att det är lite svårt att skriva nu, hihi.

När jag stod i omklädningsrummet efter duschen plingade mobilen till, mejl. Tentaresultatet har kommit.
Lilla jag blev helt kall i hela kroppen, och jag fick ont på precis de där ställena som har värkt särskilt mycket den senaste tiden. I magen, i bröstet. Jag tror att det kallas prestationsångest. Anledningen till att jag har sovit så dåligt, mått så dåligt. Anledningen till mina mardrömmar. Anledningen till en miljon tankar som har malt i mitt huvud i över en månad. Anledningen till flera liter av tårar. En jävla tenta. Jag besämde mig för att kolla när jag kom hem i lugn och ro.

På spårvagnen ringde världens bästa Josefin, som för dagen också var världens lyckligaste. Det var världens bästa telefonsamtal, för jag kved fram mitt tentanummer, och jag hade klarat det. Jag fick bita ihop för att inte skrika rätt ut, för att inte bryta ihop i glädjetårar. JAG KLARADE DET! JAG TROR ATT JAG SPRICKER SNART!
Jag ringde pappa, jag ringde Emil, det sägs ju att delad glädje är dubbel glädje. Jag kan inte riktigt hejda mig, jag kan inte riktigt sluta le. I natt skall jag sova, åh vad jag skall sova! Jag dansade fram på olskrokstorget, för att premiärhandla på Lidl. För att köpa det vanliga, men också någonting att fira med. Jag är lycklig idag, men mest av allt är jag nog lättad. Lättad över att inte behöva fundera mer, för mina funderingar kan vara ganska jobbiga att brottas med ibland.