Idag var det meningen att jag skulle visa upp några fräsiga bilder på musembryon, eftersom det är det som jag har kikat på i dag i mitt mikroskop. Men, nej. Jag lyckades få några riktigt fina bilder genom mikroskopet, men dessa får inte komma ut på internet, tyvärr. Jag lyder, eftersom jag inte finner något större nöje i att inte göra det.

I morse råkade jag somna om efter att alarmen ringde, men lyckades vakna en kvart innan jag skulle gå hemifrån. När jag kan ha sån tur, då måste det faktiskt bli en bra dag. Och det blev det.

Efter mikroskoperingen åt jag lasagnelunch och pluggade sedan några timmar på skolan innan jag och Josefine gick tvärs över gatan till Sahlgrenska sjukhuset för att ta blodprov. Som jag har sagt i något inlägg tidigare så skall jag bli blodgivare, och idag var jag tungen att ta lite värden för att se att allt stod rätt till. Nu behöver jag bara vänta på provresultatet, sen är det bara att tömma mig!

Någonting som också är bra med att jag skall bli blodgivare (förutom att det räddar liv, ja) är att det är terapi.
För mig alltså. Jag har en lätt (!) fobi mot sjukhus, fast främst mot avdelningar och sånt. Mest av allt är jag väl rädd för döden. Mest för att jag gillar att leva. Men men. Att hänga på sjukhuset och låta någon schysst sjuksyrra sticka in lite nålar i mig har jag inga som helst problem med, och samtidigt som jag ligger där så passar jag på att övertala mig själv att stället är helt ok. En win-win situation helt enkelt. Sen får man ju kakor också, och frukt.

Nu sitter jag här nyduschad efter intervaller, känner lukten av kycklingen i ugnen och vid soffan väntar en liten påse med lantchips. Det är fredag, världens bästa dag!