En vecka med sjukdom i kroppen, börjar bli ruskigt trött på att inte orka någonting.
Det går åt rätt håll dock, om än väldigt sakta. Lätt Åre-ångest. Har burit bort mina skidor från lägenheten för att slippa se dem.

Jag hade planerat att springa sju-åtta kilometer i morgon, det kommer inte att ske. Jag har betalat anmälningsavgiften till Midnattsloppet i augusti så nu vill jag bara springa, springa och springa. Sist jag sprang, precis innan Åre, hände någonting som jag har väntat på ruskigt länge. Plötsligt behövde jag inte tänka på steget, andningen eller att orka, jag sprang av mig själv, hittade mitt tempo. Så himla, himla härligt!

Drog förbi ett drop in på väg hem från skolan idag och fixade äntligen till barret. Det syns inte så mycket, men det var behövligt och jätteskönt. Nu har jag hoppat i myskläder, poppat popcorn och gjort mig mentalt redo för att plugga lite. Sen skall jag sova, sova, sova.