På torsdagen sov jag och Felisia nästan till lunch, eftersom jag kom hem några timmar efter att onsdag hade blivit torsdag. Vi åt frukost på en filt innan vi tog med oss några instrument och spelade gamla gästrikelåtar i en björkdunge. Barfota, med grässtrån som kittlade under fötterna. Vi hade publik som kom och gick, stannade upp och gick vidare. Jag njöt av att få spela lite igen, tillsammans kunde vi minnas så många fler låtar än vad jag minns själv.

Om man blundar så dansar fingrarna nästan av sig själv.