Så kom natten då det var dags att säga hejdå
13:54:17 Allmänt » Kommentarer(0) «
Ett antal inlägg är att vänta under dagen, då jag äntligen har suttit mig ner för att föra över bilderna från de dagar som har gått sedan vi hördes sist. Mycket har hänt, exempelvis så har jag tagit mitt pick och pack för att flytta hem till Hedesunda över sommaren. Under tiden jag skriver och postar lyssnar jag på denna spellista (som jag fått i spellistepresent av en fin vän) dricker kaffe och fyller vår damm vi har i trädgården med vatten.
I måndags, för drygt en vecka sedan kom Felisia och Uffe med en massa packning från Skåne. Exempelvis en kontrabas och flera andra magiska instument
Vi skrev vår sista tenta för terminen och firade det med att gå och äta lunchbuffé på Göteborg Wok. Jag åt precis så mycket, att om jag skulle äta en endaste räka till så skulle jag spricka. Och då, då kommer man på att det finns efterrättsbuffé.
Sen njöt vi av solens strålar på en konstgräsmatta, precis vid hamnen och operan.
Jag får så ont i hjärtat av att titta på dessa bilder, för jag tycker så mycket om dessa små fillurer att jag bara vill krama dem mest hela tiden.
"Kan inte ni ställa er lite fint så jag kan ta ett kort?"
Resultat:
Sen gick jag och Sus en vända på stan, innan vi mötte upp de andra igen för att spela fotboll. När vi gick förbi Hemköp för att köpa jordgubbar (som blev vindruvor) hittade jag en colaflaska med ett så fint namn att jag var tvungen att köpa den. Storebror <3
Efter en sensationsfylld match barfotafotboll gick vi hem till Oscar och åt pannkakor, som våra icke-spelande vänner så snitsigt hade stekt.
Diastema Palace, här har vi hängt så sjukt mycket under året som har gått.
Söta som socker, allihopa!
En öl eller två på Andra lång
Så kom natten då det var dags att säga hejdå. Mitt på Järntorget kramades vi hejdå för några veckor. Hårt. Och jag tycker så mycket om dem att det blev så sorgligt att små tårar rann slalom mellan mina fräknar på vagnen hem. Och precis innan när jag kramade dem för femtioelfte gången. Ett sommarlov. En halv evighet. Men vi skall försöka ses, om det funkar, om alla har ledigt från sina jobb precis exakt samtidigt. Finaste människorna som har gett mig det finaste året, och det allra bästa är att vi har fyra år kvar.
I måndags, för drygt en vecka sedan kom Felisia och Uffe med en massa packning från Skåne. Exempelvis en kontrabas och flera andra magiska instument
Vi skrev vår sista tenta för terminen och firade det med att gå och äta lunchbuffé på Göteborg Wok. Jag åt precis så mycket, att om jag skulle äta en endaste räka till så skulle jag spricka. Och då, då kommer man på att det finns efterrättsbuffé.
Sen njöt vi av solens strålar på en konstgräsmatta, precis vid hamnen och operan.
Jag får så ont i hjärtat av att titta på dessa bilder, för jag tycker så mycket om dessa små fillurer att jag bara vill krama dem mest hela tiden.
"Kan inte ni ställa er lite fint så jag kan ta ett kort?"
Resultat:
Sen gick jag och Sus en vända på stan, innan vi mötte upp de andra igen för att spela fotboll. När vi gick förbi Hemköp för att köpa jordgubbar (som blev vindruvor) hittade jag en colaflaska med ett så fint namn att jag var tvungen att köpa den. Storebror <3
Efter en sensationsfylld match barfotafotboll gick vi hem till Oscar och åt pannkakor, som våra icke-spelande vänner så snitsigt hade stekt.
Diastema Palace, här har vi hängt så sjukt mycket under året som har gått.
Söta som socker, allihopa!
En öl eller två på Andra lång
Så kom natten då det var dags att säga hejdå. Mitt på Järntorget kramades vi hejdå för några veckor. Hårt. Och jag tycker så mycket om dem att det blev så sorgligt att små tårar rann slalom mellan mina fräknar på vagnen hem. Och precis innan när jag kramade dem för femtioelfte gången. Ett sommarlov. En halv evighet. Men vi skall försöka ses, om det funkar, om alla har ledigt från sina jobb precis exakt samtidigt. Finaste människorna som har gett mig det finaste året, och det allra bästa är att vi har fyra år kvar.
Kommentarer
Trackback
